Livet är inte alltid en dans på rosor

Minnen kommer och minnen försvinner.. Man kan inte minnas allt i livet..
Men man kan få fundera över var dom tar vägen..

Min barndom.. ja var har minnet av den tagit vägen, kanske var den inte tillräckligt bra för att minnas.. Jag hade inte den bästa uppväxten, folk klagade hit o dit på mina föräldrar.. Men hallå, dom gjorde ju iaf sitt bästa.. Jag var inte guds bästa barn.. Jag var ensam, hade inte många kompisar, drog mig lätt undan saker o ting.. Ibland funderar jag över varför? Men jag får aldrig något bra svar från mig själv..

Det gjordes många utredningar.. Kanske därför jag inte vill minnas, elr kan minnas...


" Erika var lite som nyfödd, och hon har fortsatt varit liten till växten, berättar hennes mamma, men hon har ätit bra, och därför alltid varit knubbig. Hon har alltid varit frisk. Hon började gå när hon var ett år. Hon var sen med att tala. Man klagade över det på dagis, berättar Erikas mamma. Det var omkring skolstarten och Erika kunde fortfarande inte säga riktiga ord, så hon gjorde sig inte alltid förstådd. "

Det där kan nog stämma, själv minns jag inte speciellt mycket..

" Erika kom i skolan och på fritids aldrig riktigt in i kamratgruppen från början. Enligt lärare och fritidspersonal hade hon svårt för att leka som de andra och drog sig också undan. Erika var sen att tala, kunde enligt modern fortfarande i sex-sjuårsåldern inte säga riktiga ord.  Detta bidrog säkert till att det blev kommunikationssvårigheter mellan Erika och andra barn."

Livet kan verkligen vara hårt.. Alla har sina bakgrunder.. Detta är en del av min bakgrund.. Soc hit o dit..
En sak är då säker, livet förändras, tiderna förändras, även jag har förändrats..
Från att vara den där ensamma lilla flickan, har jag blivit en mer social, glad o rolig flicka.. Livet kan verkligen ändra på saker o ting, vilket jag är riktigt glad över..
En sak skulle jag iaf vilja göra, jag skulle vilja spola tillbaka tiden, elr bara se en film om hur det var, hur min livssituation verkligen såg ut.. Minnet är som bortblåst.. Tragiskt men sant..

I mitt liv som liten/ung, så fanns det en person som betydde mest av allt, och det var min morfar, Nils.. Han fanns där, han lyssnade.. Jag saknar honom så otroligt mycket..

(miniatyrbilderna är klickbara)



Have A Nice Day <3