Ögonen gråter...
Ögonen gråter men munnen den ler, hon är påväg upp och vill aldrig mer ner. Från luften hon svep, blev hon själv destruktiv. Och i rop på hjälp försökte hon ta sitt liv, hon byggde en mur utav falska skratt, men bakom fasade var det mesta svart. Jag hoppas hon kan komma till ro, innan skalet spricker och faller ihop. Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner om timglaset blir tomt så finns hon inte mer...
Kommentarer
Trackback
